Men Mia!

# Att smyga omkring här hemma i myskläder med vetskapen om att ikväll ska jag göra mig fin, gå ner till favoritstället Mañana och dricka en Apple Martini eller någonting helt annat tillsammans med min fina tjej Anette.

# När jag smyger omkring passar jag på att njuta av de få saker jag äger och tycker mycket om.

  

# Och alldeles nära ligger den här killen och läser serier. Idag kräks han inte och orkar klia mig på ryggen.

Jag fick nyss en till läsarfråga via mejl och jag skrattar så att jag kissar på mig. Jag frustar, fräser och jollrar så att kollegorna tror att jag tallat på helgvinet. Nej jag hånskrattar inte åt frågan, det finns definitivt belägg för den…men ändå inte. Nej det är faktiskt mitt uttänkta men ej ännu nedskrivna svar jag skrattar åt. Med andra ord skrattar jag åt mig själv. Kära bullen. Är det normalt?

Jag ska självfallet besvara frågan vad det lider, men först måste jag lugna ner mig, sluta frusta och byta byxor…

Idag hade jag för en liten stund lust att vara hemma och vabba. Men den som har hört en människa kräkas/yla/ryta flyr gärna fältet. Magsjukan är än en gång närvarande i vår lilla särbofamilj. Hujedamig. Trots att jag själv inte är sjuk så försvann matlusten illa kvickt. Blärk. Här på jobbet är det i alla fall tyst lugnt och skönt.

- Mia, om jag dör. Lova att du tar hand om min frimärkssamling. Ynk ynk..
- Hmm. Ja jag ska absolut inte sälja det där frimärket som är värt 10 000…

Trots misär så finns det humor. And thank God it’s friday!

Igår var jag återigen hos en barnfamilj. När barnet hade fått på sig sin Barbapapa-pyjamas gick det och lade sig och jag och modern kunde dricka vin och äta vuxengodis - ost och kex. Men så fort det lilla livet försvann, så saknade jag genast att ha någon som satt på min mage och skrattade. Att jag skriver så mycket om barn beror på att jag tidigare varit livrädd för dem, känt avsmak och tänkt “never ever”. Nu tycker jag bra om dem och vågar släppa dem in på livet. Det är en ny och positiv upplevelse.

Emilia i Barbapapa-pyjamas

Fick precis en läsarfråga via mejl. Det känns minst sagt lite stekigt.

SVAR:
NEJ! Jag är inte gravid och planerar inte att bli det heller. Ikväll ska jag dricka vin med min kompis Anette. I och för sig kan vad som helst hända nu när man ÄNTLIGEN har skaffat sig en riktig karl och får vänslas regelbundet. Återkommer om någon förändring sker.

Not mine!

Idag har jag befunnit mig i ett kreativt rus. Vaknade precis till ur min berusning av ett ilsket ylande sms. Jag har världens töntigaste sms-signal, men det hör inte hit. Min mobil är av märket Samsung, som suger någonting stort. Men det hör inte heller inte hit.

Till saken. MIA HAR MISSAT ETT TÅRTKALAS. Jag har suttit här hemma på min kammare och fipplat&knepat&knåpat och alldeles glömt bort vad det är för dag idag. Det är chiefens födelsedag - Bengt fyller år! Nu är han ju inte min chef egentligen. Jag betalar hyra för att få sitta tillsammans med dem och ingen bestämmer över mig alls, men ändå.  Big news till världen. Mia har missat ett tillfälle att äta tårta.

“Jaha.. Då äter vi väl upp tårtjävlarna själva då!”

De visste att det skulle göra ont i mig att läsa dessa rader. Ohyggerligt ont.

Okej. Angående det där kreativitetsruset. Nästa vecka kommer jag att födas på nytt. Lite som Jesu återuppståndelse fast en Jesus som är kvinna i modern tid. Att ha varit korsfäst i nästan ett års tid har varit nyttigt och lärorikt.

Varde ljus. Så steg hon ner från himmelen och berättade för sina lärjungar hur livet ska levas. Amen.

Nåt sånt. Ja.

Super Woman, Wonder Woman, Järnladyn eller Super Nanny… You name it. Jag funderar i denna stund på att höra av mig till magasinet Mama och fråga om de behöver en ny bloggare. Det här ser onekligen bra ut.

Se och lär:

1. Dramatisera och fånga uppmärksamheten

2. Stoppa in plastskeden i barnets mun

3. Håll barnet nära din moderliga, alternativt
faderliga barm

Superenkelt. Konceptet höll i två timmar. Sedan kom de riktiga föräldrarna hem.

Hur funkar det att vara egenföretagare och bli förälder? Regler, pengar och annat?

En sån här talang kan ju inte gå till spillo hur länge som helst.

Avbilda världen precis som du ser den.
Glöm spekulationer, finanskriser och
viktigpettrar som berättar för dig hur
det är och ser ut. Utgå istället ifrån vad
du själv ser, tror och behöver. Enkelt.

Nyfikenhet är bara av godo. Vad som helst kan
finnas i en kaffekopp eller någon annanstans.

Du vinner tid och kraft på att lyssna på ät-

och sovklockan. Helt naturligt.

Nobody puts Baby in a corner. Ta den
plats du förtjänar i alla lägen.

Klä dig inte i det som förväntas av dig,
utan i det du känner för. R.E.S.P.E.C.T

Du får vad du ger. Skratta och var
uppriktig. “Mia, jag tycker om dig!”

Barn, jag tror faktiskt att ni har alldeles rätt för det mesta. Vi som kallar oss vuxna och ibland även kloka har faktiskt, i många avseenden, blivit dummare med åren.

Tack Victoria, Emilia, Sara, Isabell, Henning och Vidar som inspirerade mig till den här krönikan.

Läsarbonus

Mia och Karl Markus

Jag har världens bästa Elin Rein vid min sida. Hon fixar och förklarar tekniska och kluriga saker som jag själv inte har den minsta koll på. Jag skulle önska att hon kunde sitta där för jämnan och lösa mina problem. Jag känner mig som ett gapande fån vid denna unga kvinnas sida. Kvinnan är 10 yngre än jag. Hon skäller (med varm röst) när jag gör något dumt som sätter käppar i hjulet för hennes arbete.

“Men Mia! Har du loggat in samtidigt som jag är inloggad. Det är dumt, nu kan allt bli fel!”

Skamset tassar jag ut från inloggningen och lämnar henne ifred i hennes arbete.

Vad Elin pysslar med? Det är ytterst hemligt, men kommer att presenteras här i bloggen inom en snar framtid.

Vad tror ni att det handlar om?

lalalalalalaaaaaa…
Vad jag drömt om dig,
lilla Elin mjuk som sommarns vind
Söt som socker strut,
med brun och fjunig kind.
Under alla år
har jag burit med mig drömmen
drömmen om Elin,
leende under en blommande lind

Jag kanske inte blir så långlivad om världens bästa Elin ser att jag refererat till den här visan. Mia kunde inte låta bli…

Det är bara tisdag, men känns som nåt helt annat. Mia är mentalt och fysiskt laddad för disco-fredag!

Varje fredag har vi disco på kontoret. Det innebär att vi spelar hög musik och äter smågodis eller liknande samtidigt som vi producerar. Kollegornas musikbibliotek äro, till min stora glädje, helt oändligt. Det är både högt och lågt som gäller - Smurfhits kan faktiskt fylla sin funktion sent en fredag eftermiddag.

Det är ingen idé att sitta här och drömma om fredagsdisco. Det är tisdag. Idag vill jag att det ska hända något annorlunda, som bryter alla vardagsmönster. Jag kan ta en helt ny väg till jobbet till exempel. Urk.

Give it to me! Inspire me! Hit me!

Nu blir det djup och svår poesi här i bloggen. Monica Gustafsson, som vann tävlingen, ska få sin vinnardikt. Jag har grävt i hennes djupaste arkiv och åstadkommit följande.

Kvinnan på cykeln
Med cykel på Stockholms gator
En pensel i sin hand
En konstnärssjäl som drömmer
om liv och fjärran land

Spanien når hennes tankar
Mojito på enslig balkong
Hon trampar med uppsluppen glädje
trots att vägen är lång

Där hemma väntar de kära
Sushi på uppdukat bord
Blomprakten dignar i fönstren
och världen är full av ord

Orden och språket är vänner
till kvinnan på cykel som ler
Hon trampar med uppsluppen glädje
mot allt som livet ger