Men Mia!

Kära vänner!

Jag måste berätta en sak. Min barnsliga förälskelse i Håkan Hellström har fått ny näring. Hans spelning på Liseberg i fredags bekräftade vad jag egentligen redan visste. Han ser bra ut. Han har utstrålning som få. Hans meningsbyggnader, känslosamma ordvitsar och texter är magnifika och träffar mig rakt i hjärtat! PANG! Det är så enkelt och avskalat att jag blir tokig. Därför ville jag skrika högt och gällt mot himlen tillsammans med alla fjortisar. Vifta med världens största plakat. Köpa en Håkan Hellström-tröja. Och jag ville få tillgång till hans loge och ställa blommor på hans bord. Men jag gjorde ingenting. Ingenting. För trots barnslig förälskelse och gamla minnen, är jag så otroligt nöjd med den person som stod vid min sida och lyssnade att Håkan egentligen inte spelar någon roll. Fast det var kul att för en stund få trilla tillbaka i den där galenskapen och bar njuuuuuta.

“…å kan du älska mig som måsarna älskar takåsarna?”

gah. det är kärlek.

Var jag hittar min inspiration?

Bland annat kan jag bli helt sjukt sugen på att skriva om jag har fina skrivböcker. Därför resulterade mitt besök på Bok- och biblioteksmässan i fyra tomma böcker. Orden som ska fylla sidorna är mina och ingen annans. Mitt älsklingsseriealbum, Jag är din flickvän nu,  fick jag av min käre, vilken även investerade lite i min allmänbildning genom att signa upp mig på en prenumeration på Populär Historia. Mycket bra tycker Mia, som är väldigt inne på det därmed att vidga sina vyer just nu!

Nu, när jag för tillfället inte tränar, försöker jag vara en sådan där duktig person som går i rask takt till jobbet varje dag. Det kallas visst för vardagsmotion, vilket jag inte är särskilt bekant med. Jag är snarare extremt vardagslat. Hissar, spårvagnar och bussar när promenadsträckan överstiger 20 minuter är liksom min melodi. Under hårda träningsperioder (vilka faktiskt infinner sig regelbundet) gäller det att spara på energin och inte slösa bort den i vardagen. Jag beter mig som en elitidrottare fast jag absolut inte är någon - vilar och jagar kolhydrater för att orka träna. Mycket märkligt kan tyckas, men när man är mitt i det där, formen är på topp och styrkan är grym, så är det den absolut bästa känslan som finns. Mia Hellström förvandlas till en oövervinnerlig superhjältinna i tanken…

Nu är ju min promenad till jobbet inte särskilt utmanande egentligen, var jag än må vakna upp i stan. Men pricken över i: et är att jag förlänger promenaden så att den blir minst 45 minuter. Och jag känner mig dessutom lagomt city-chick när jag springer fram i mina stövlar (utan klack) och handväskan svingande fram och tillbaka. Precis som i en damtidning - en aktiv kvinna i ett modereptage, med framgångarna siktade i fjärran

Men grejen är den att jag har det ganska tråkigt längs med vägen. I morse drabbades jag dessutom av upprepade yrselattacker eftersom jag bestämde mig för att äta min frukost efteråt. Jag kan absolut inte göra något vettigt alls på tom mage. Så jag ska nog börja träna ordentligt igen alldeles snart och återgå till mitt liv som vardagslat pösmunk.

En av mina allra närmsta vänner, Marika, är i stan. Medan hon knegar på Bok- och biblioteksmässan så sitter jag här och längtar till ikväll när vi ska ut och leva The Good Life på Linné. Härligt! Ja jag ska ju också jobba förstås, inte bara längta… Vi hann med en fika igår kväll också. När vi ses är det liksom ingen idé att någon annan är med. Vi pratar så mycket om och med varandra att tredje part glöms bort. Och när vi anstränger oss och försöker släppa in andra i vårt snack så hinner de ändå inte med i svängarna. Det går fort och har en alldeles speciell Mia&Marika-jargong. Och ännu värre har det blivit nu när vi ses en gång i halvåret ungefär. Babbel babbel babbel i 250 km/h…

Igår hade jag en sådan där temabilaga med i Göteborgsposten igen. Den här gången om personal och rekrytering. Ibland är jag så himla glad över att vara skribent. Man får läsa på och lära sig om så himla mycket hela tiden. Nästa temabilaga verkar bli något om hälsa och barn. Jag är ju dock inte särksilt barnvänlig. Men hälsosam? Nja, i perioder. Absolut INTE just nu. De senaste veckorna har varit misär - snart blir jag parfet…

Nåväl. Jag känner mig på något sätt nyförlöst. Kanske beror det på Marika eller på att det bara är talanger kvar i idol så man slipper förnedrings-tv. Eller något helt annat… Jag vet inte.

Mia&Marika

Jag har lite härliga grejer och utmaningar på gång - tjänster som jag är van utföra, men inom en för text & inspiration nästan helt ny bransch. Ska försöka spika affären under dagen. Om jag gör det har jag världens bästa och mest lediga helg framför mig. Om jag inte gör det kommer jag att ägna min helg åt att tänka om och tänka nytt. No Pleasure Just Business

Och den nya talarförmedlingen för kvinnor är ett härligt slag för det svenska näringslivet och jämställdheten. Allvarligt Maud Olofsson och CO; De ivriga bävrarna vill ju så klart ha betalt när de delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter och inspirerar till mod och tillväxt. Är inte det helt självklart?

***några timmar senare***

Jag spikade precis affären jag skrev om tidigare och är oerhört lycklig över att min helg kommer att bli ledig och avslappnad. En helt ny kund och en helt ny bransch, som tydligen tycker att jag är väldigt bra. Weeeeeee! Nu ska jag fira med quornsallad, nybakade frallor och mineralvatten smaksatt med jordgubb och lime. Ja må jag leva ja må jag leeeeeeeeva…

okej. igår skulle jag bli en morotsfärgad rödhätta. uppdraget misslyckades - färgen är alldeles för snäll och liknar den jag redan hade. jag är nöjd och missnöjd på samma gång. färgen är jättefin och passar mitt ansikte och min brokiga garderob. jo jag är nog helt nöjd ändå. det finns en risk att jag skulle se helt galen ut i morotsrött. det bästa var ändå att bli ompysslad och få hårbotten masserad i fleeera minuter. bara för att man färgar hemma behöver man ju inte göra det själv. nej. det bästa är att ha världens bästa vid sin sida som gör det åt en!

kanske är den röda färg jag får leva mer lite mer business, men lite mindre Mia. hmm..

jag fortsätter att plöja missvisande statistik om ett land som inte ligger särskilt långt borta, men dit det tydligen är ganska besvärligt att flyga. jag fortsätter också att slå på den stora trumman gentemot Belgien. monterskisserna är klara. den totala kostnaden för underverket är spikad. nu siktar vi på att göra ett av elementen i montern till något alldeles extra.

och kollegorna har åkt till Lindome på kundmöte. jag är alldeles själv i stugan och mitt kaffe från Muffins är slut.

Det finns ett land, för vilket jag har börjat att brinna, som har en arbetslöshet på 35 procent. Tillväxten har gått i stå. Svart arbetskraft, som kämpar och sliter under vedervärdiga förhållanden, är vanligare än det motsatta. Kvinnor tar hand om familj och barn.

Det finns en berättelse om en kvinna från detta land som är alldeles sann. Hon arbetade i en fabrik och fick en allvarlig yrkesskada. Hon arbetade olagligt utanför samhällssystemet.  Nu har hon ingenting kvar. Inget jobb, inga pengar och ingen framtid. Det finns ingen som anställer en kvinna med en yrkesskada. Det finns knappt någon som anställer en kvinna överhuvudtaget, åtminstone inte lagligt. Det finns tusentals historier som denna. Om ekorrhjul som snurrar på och hämmar tillväxt och välfärd. Normer och värderingar som sätter käppar i hjulet för arbetsföra individer. Men skulle kunna säga att landets strukturer sätter krokben för sig själv.

Det finns ett land som jag på något sätt har börjat att tycka väldigt mycket om. Och jag ska ge det här projektet en chans. Jag har arbetat med entreprenörskap och jämställdhet i flera år. Det här kommer att bli tuffare. Mycket tuffare.

O-Ringen Hälsingland 2006
Mia arbetar över 1000 ideella arbetstimmar. Total inkomst: 25 000 före skatt.
= en mycket god affär

Utgivning av diktsamlingen Längtan att höra ihop 2007
Mia satsar 12 000 får tillbaka ungefär 6 000 och har nu ca: 30 diktsamlingar i lager,  som hon inte vet vad hon ska göra med.
=  en mycket god affär

Skriva musik 2008
Mia får kontakt med en musiker i Umeå och börjar skriva musiktexter. Total inkomst: hittills 0 kronor
= en mycket god affär

Flytt till Göteborg 2008
På vinst och förlust tar Mia sitt pick och pack och flyttar från Gävle till Götet. Från beslut till agerande ca: 3 veckor. Hon har ingen aning om vad som komma skall.
= en mycket god affär

Sångpedagogen 2008
Mia börjar att gå till en sångpedagog. Tusenlapparna rinner iväg och likaså Idol-drömmarna. Det är nog verkligen inget för mig det där med Idol.
= en mycket god affär

Livet = en mycket god affär!

Satsa på dig själv. Satsa långsiktigt. Våga! Ge drömmar och visioner näring. Klirr i kassan är också en god affär, men mina bästa affärer är dem jag gjort för min egen skull. Och vem vet, på sikt kanske det är just detta som livnär mig och betalar min hyra. Jag har i alla fall försökt!

Jag ska berätta mer hur min infall och idéer ger avkastning en annan gång. Nu har jag en dröm att förverkliga!

vi har varit ute på Hisingen idag och spanat in olika mässkoncept. tidsmarginalerna för det här projektet är alldeles för snäva. samtidigt är det på något sätt stimulerande att leva på på gränsen.. har jag sagt det förr?

tar mig en liten paus innan lunch. fick en mycket trevlig förfrågan idag, som tyvärr är så hemlig att den är dödskallemärkt. yttrar jag ett ord så får jag smäll på fingrarna. nej, det är inget olagligt. jag ska inte mörda någon på uppdrag - men det är lika hemligt som ett beställningsmord. hoppas kunna skriva mer om det snart. annars spricker jag. poff.

ja livet är verkligen som en spännande godispåse med bara de godaste bitarna kvar. choklad- och jordgubbssmak i en salig blandning - med ett stänk av mint och nötkrokant. det är nästan så att jag får lust att skriva en dikt, men det har jag inte riktigt tid med just nu.

jag borde arbeta. flitigt och metodiskt. ja.